top of page
Fosterfamiljen_Patrik.jpg

Fosterfamiljen

Perspektiv, erfarenheter och reflektioner kring familjehemsvården.

​

Hur är det att växa upp i ett familjehem? Vad händer när nya familjemedlemmar kommer och går? Och vilken plats får de biologiska barnens upplevelser?

​

Med utgångspunkt i min egen uppväxt, arbetet med dokumentärfilmen Fosterfamiljen och mina möten med familjehem runt om i Sverige skriver jag om relationer, tillhörighet och livet som familjehem.

Blogginlägg

När ett fostersyskon flyttar – sorgen som ingen frågar om

Vad händer med de relationer som har vuxit fram i ett familjehem när en placering avslutas? Och hur pratar vi med familjens egna barn om att förlora ett syskon?

​

När en familj öppnar sitt hem för ett annat barn öppnar den också upp för nya relationer. En gemensam vardag växer fram med frukostar, födelsedagar, semesterresor, konflikter och försoningar. Någon som till en början var en främling blir med tiden en självklar del av familjen.

​

Men att vara familjehem innebär också att leva med en ovisshet om framtiden.

​

Ett syskon på obestämd tid

​

Som biologiskt barn i ett familjehem har jag länge funderat över vad det innebär att växa upp med relationer vars framtid man själv inte kan påverka.

​

För ett barn är ett syskon inte nödvändigtvis någon man delar biologiska föräldrar med. Det kan lika gärna vara någon man delar sin barndom med. Någon som sitter på andra sidan köksbordet, som man bråkar med i baksätet på bilen eller som man viskar med långt efter att föräldrarna har sagt god natt.

​

Medan de vuxna pratar om placeringar, vårdnadsöverflyttningar och återföreningar pågår en barndom.

​

När en placering avslutas kan det därför för de biologiska barnen innebära något helt annat än vad det gör för de vuxna. Ett beslut som är välgrundat och bra för det placerade barnet kan samtidigt innebära en stor förlust för ett annat barn.

De två verkligheterna kan existera samtidigt.

​

Att få sakna någon

​

Det finns en risk att de biologiska barnens sorg hamnar i skymundan. Föräldrarna har mycket att hantera, socialtjänstens uppmärksamhet riktas mot det placerade barnet och vardagen ska hitta tillbaka till någon form av normalitet.

​

Men vad händer med barnet som fortfarande tänker på sitt syskon?

​

Som kanske undrar hur det har det, vad det fick i julklapp eller om de någonsin kommer att träffas igen.

​

Att få vara ledsen över att ett fostersyskon flyttar behöver inte betyda att man ifrågasätter beslutet. Det betyder bara att relationen har haft betydelse.

​

När hela familjen behöver stöd

​

Sedan min dokumentärfilm Fosterfamiljen visades på SVT 2022 har jag mött familjehem och yrkesverksamma inom familjehemsvården runt om i Sverige. Genom dessa möten har jag fått möjlighet att fortsätta reflektera över de biologiska barnens plats i familjehemsuppdraget.

​

Jag skulle vilja att vi oftare ställde några enkla frågor till familjens egna barn, både inför och efter en avslutad placering.

  • Hur känns det för dig att ditt fostersyskon ska flytta?

  • Finns det något du skulle vilja säga eller göra innan flytten?

  • Skulle du vilja fortsätta ha kontakt?

  • Finns det något du saknar i vår vardag nu?

  • ​

Det handlar inte om att alltid kunna erbjuda en lösning eller lova fortsatt kontakt. Ibland går det inte. Men det går att ge utrymme åt saknaden och bekräfta att relationen har varit viktig.

​

En gemensam barndom

​

För mig är en av de mest intressanta aspekterna av familjehemsvården att den skapar relationer som kanske aldrig annars hade uppstått.

​

Det finns något väldigt vackert i det. Men också något skört.

En placering kan ha ett startdatum och ett slutdatum. En syskonrelation har inte nödvändigtvis det.

Kanske behöver vi bli bättre på att skilja mellan de två.

​

Julia Dinome, dokumentärfilmare och biologiskt barn i ett familjehem.

Fosterfamiljen, Familjehem, Dokumentär

FOSTERFAMILJEN

Hela familjens berättelse

Som dokumentärfilmare och biologiskt barn i ett familjehem föreläser jag om familjehemsuppdraget ur hela familjens perspektiv.


Upptäck mina föreläsningar →

Hur påverkas de biologiska barnen av att vara familjehem?

Att öppna sitt hem för placerade barn kan vara en givande och meningsfull handling för hela familjen. Många familjehemsföräldrar beskriver det som en möjlighet att göra en skillnad i ett barns liv, men det är också en process som påverkar alla i familjen, inklusive de biologiska barnen. I detta blogginlägg tänkte jag berätta om hur att växa upp i ett familjehem påverkade mitt liv som biologiskt barn  — både de positiva och de utmanande aspekterna.

1. Ökad förståelse och empati

En av de mest påtagliga positiva effekterna för biologiska barn är att de ofta utvecklar en djupare känsla av empati och förståelse för andra människor. När de växer upp tillsammans med placerade barn som har haft en svår bakgrund, lär sig de biologiska barnen om olika livssituationer och utmaningar som inte är lika vanliga i deras eget liv. De får uppleva hur viktigt det är att stötta andra och hur deras egen roll kan bidra till att skapa trygghet och stabilitet för ett annat barn.

​

Biologiska barn får en konkret lektion i att se världen genom andra människors ögon, vilket kan leda till att de blir mer öppna och förstående individer i framtiden.

2. Delade resurser och tid

En av de största utmaningarna för biologiska barn i ett familjehem är att de kan känna att de måste "dela" sina föräldrar med ett annat barn, som ofta kräver mycket tid och uppmärksamhet. Placerade har ofta komplexa behov på grund av trauman eller instabilitet i deras tidigare liv, och detta kan resultera i att familjehemsföräldrarna behöver lägga extra mycket tid och energi på att stötta dem.

​

För de biologiska barnen kan detta ibland kännas som att de får mindre tid med sina föräldrar, vilket kan leda till känslor av avundsjuka eller osäkerhet. Det är därför viktigt att familjehemsföräldrar hittar en balans där de ger sina biologiska barn den uppmärksamhet och det stöd de också behöver, även om hushållet har växt.

3. Färdigheter inom konflikthantering och samarbete

Att växa upp i ett familjehem kan också hjälpa biologiska barn att utveckla starkare sociala färdigheter, särskilt när det kommer till att hantera konflikter och samarbete. När nya barn kommer in i familjen måste biologiska barn ofta lära sig att anpassa sig till nya familjedynamiker och samspelet med det placerade barnet eller barnen. Det kräver tålamod, flexibilitet och ibland en del kompromisser.

​

Genom denna process lär sig barn att hantera förändringar, lösa konflikter och arbeta tillsammans för att skapa en harmonisk familjemiljö. Detta kan vara en värdefull livskunskap som de tar med sig in i vuxenlivet.

4. Känslomässiga utmaningar och förlustkänslor

En annan aspekt att ta hänsyn till är de känslomässiga utmaningarna som biologiska barn kan ställas inför när ett placerat barn lämnar familjen. Familjehem är vanligtvis en temporär lösning, vilket innebär att det placerade barnet förr eller senare kommer att återvända till sin biologiska familj eller flyttas till en annan långsiktig vårdnadsplacering. För biologiska barn, som kanske har byggt upp starka band till det placerade barnet, kan detta vara en smärtsam och förvirrande upplevelse.

​

Känslan av förlust kan vara svår att hantera för ett barn, särskilt om de har investerat mycket känslomässigt i sitt förhållande med det placerade barnet. Här är det viktigt att föräldrarna pratar öppet om känslor och hjälper sina biologiska barn att bearbeta den sorg eller tomhet de kan känna när deras syskon flyttar.

5. Stolthet och personlig utveckling

Många biologiska barn känner en djup känsla av stolthet över att vara del av en familj som gör en skillnad i världen. Att se sina föräldrar öppna sitt hem för ett behövande barn och själva delta i att skapa trygghet kan stärka deras självkänsla och känsla av ansvar.

​

Denna känsla av att "göra något gott" kan också bidra till deras egen personliga utveckling och ge dem en positiv bild av vad det innebär att vara medmänniska.

Slutsats

Att vara en del av ett familjehem påverkar biologiska barn på många sätt — både positiva och utmanande. Det kan stärka deras empati, samarbetsförmåga och känsla av ansvar, men det kan också leda till känslomässiga utmaningar och behovet av att dela resurser och uppmärksamhet. Det är därför viktigt att familjehemsföräldrar noga överväger hur hela familjen kommer att påverkas av att ta in ett placerat barn och att de ger sina biologiska barn den tid och det stöd de behöver för att känna sig trygga och sedda.

​

Genom att ha öppna samtal och aktivt stötta de biologiska barnen genom processen kan familjen navigera dessa förändringar tillsammans och göra familjehemsupplevelsen positiv för alla inblandade.​

Trots de brister som fanns och fortfarande finns så tror jag på familjhemssystemet. Att vara familjehem är otroligt givande och leder till ett bättre liv för barn som så desperat behöver trygga vuxna. Jag vill säga tack till alla familjehem där ute och om du funderar på att bli familjehem så vill jag verkligen uppmuntra dig till att ta detta steget!

Hur påverkas biologiska barn av att vara familjehem - lista

  1. Ökad förståelse och empati

  2. Delade resurser och tid

  3. Färdigheter inom konflikthantering och samarbete

  4. Känslomässiga utmaningar och förlustkänslor

  5. Stolthet och personlig utveckling

Fosterfamiljen, Familjehem, Dokumentär

FOSTERFAMILJEN

Hela familjens berättelse

Som dokumentärfilmare och biologiskt barn i ett familjehem föreläser jag om familjehemsuppdraget ur hela familjens perspektiv.


Upptäck mina föreläsningar →

bottom of page